museet

Idag har jag knappt gjort nåt, traskade iväg till gymmet vid fem, inga roliga intryck eller uttryck. Det här landet gör mig rastlös, det händer ingenting, eller är det bara runt mig?

Medan alla funderar vad de ska välja på universitetet eller väntar på högskoleprovet, så sitter jag här och funderar vad som ska hända i mitt framtida liv.

 

Vad ska man bli? Vad ska man läsa? Vart ska man jobba? 

Utomlands? 

Familj?  

Hur gammal kommer man vara när man upptäckt livet?

Ingen aning, men pressen ligger på en nu. "Du måste välja något så du kan få jobb". 

- Jo, men vad för jobb?

På tal om nåt helt annat så kontaktade jag museet idag, frågor om utställning.

 

Någon idé om vad man kan bli i framtiden?

Framtid, framtid, framtid

23 februari, lördag - HEM HEM HEM!

Hemresa med stora bokstäver!

Hoppas allt går vägen och att inte klass två varningen på västkusten förstör. Landningen på Frankfurt gick bra, för jag sov... 

Nu har jag handlat tax free och det var inte lite skit som slank ner i påsen där! 20,20 europa, pinsamt, pinsamt!

Sen så inhandlades tuggumin som vanligt.

Vi fick nyss reda på att vi antagligen får åka buss istället för tåg mellan Göteborg och Karlstad, allt pga. stormen.

Update

Nu i efterhand kan jag tala om att hemresan gick bra. Flygresan till Göteborg gick bra förutom öronont, en macka med kalkon och smör som pillades och torkades bort. Annars sov jag, på flyget sovs det en hel del, även på tåget. Fast det sjuka var att jag somnade i Säffle och vaknade i Karlstad, men tåget mellan Gbg och Kstad har aldrig gått fortare. 

Kan även tala om att Florida gav mig två åksjuke tabletter i Chennai jämt innan flyget, så man däckade rätt bra. 

Nattflyget mellan Chennai och Frankfurt hade sina irriterande stunder då man inte sov. Som exempelvis indiern som satt framför mig, han hade sätet så långt nere så mina ben inte fick plats. Jag försökte få honom att fatta att det var trångt genom att prata med honom, slå lite diskret på stolen, säga till personalen. Men stolen åkte bara ner igen och längre och längre ner för varje gång. När jag vaknade efter att ha sovit en stund så var stolen jätte långt ner, då fick jag världens ryck och slog allt vad jag hade på hans stol, men han reagerade knappt. Jävla äckel!

Resedagböcker är nog inte min sak, iallafall inte offentliga. De är så meningslösa, man skriver bara lite kortfattat eller långfattat om vad som hänt, men inga närmare detaljer, inga personliga kommentarer som man vill lämna ut. 

Nej, detta var nog min sista resedagbok på detta vis. 

Ciao, vaaravanga!

22 februari, fredag

Nu skriver jag dagen efter, orkade inte skriva igår. Vi kom iallafall fram med tåget vid sju på morgonen, tåget smittade ner mig med halsons och täthet. På kvällen orkade jag knappt prata eller svälja.

Under dagen vandrade Frida och jag runt på Spencer Plaza. På jakt efter den ultimata presenten till sig själv eller någon annan, men alla affärer är i princip likadana. Vi gick till Subway´s och åt lunch klockan ett. Där mötte vi Suzi och Ida, de var klara när vi kom, så de gick efter en stund prat. En stund senare kom Leif, Ulf och Rosanna, Ett velande mellan de olika vegetariska alternativen och med hjälp av en indisk tjej så beställdes en "Shammi". Det var som rugby formade falafel (men ändå inte falafel) som de plattade till och la i brödet, smaken var het kardemumma, starkt var det iallafall (men det ska va hett!). Den 15cm långa mackan som kostade 89 rupies kostade helt plötsligt 100rupies, fastän jag tog ur ost och sås. Okej, det är inga pengar, 16,6kr, och det klirrade bra i kassan.

För att göra av med mina rupies så tok shoppade jag skit saker, men växlade även 550 rupies (=100kr) med Fredrik och 2500rps (420kr) med Uffe. 

Så mer än hälften av pengarna jag växlade till rps blev tillbaka växlade. 

Det som tok shoppades var:

Mintgodisar till Magnus, "Jelly beans" (Indiska "Tommys"), choklad till vice verca, munfräschare, hennafärg, te (Masala chai), sambar krydda och en dvd skiva med 21 filmer på. 

Resten av dagen fick ut på att packa klart, vilket redan gjorts, ha långtråkigt, vilket ledde till att jag gick ut på en promenad. 

6.30 pm åt vi middag på hotellet, Chilly mushrooms och nåt bröd som heter Puddena Paratha, det smakade mysko. Timjan eller nåt, vet inte riktigt men det slank inte ner. Chillyn var god, det godaste jag ätit på länge.

Jo just det! Jag blev utelåst när jag gick ut på promenad. Frida sov så jag låste inifrån, mest för att Frida inte skulle få ovälkommet besök. Jag plingade och knackade men hon hörde inte. Då gick jag ned och träffade Madde, vi drack kaffe, det var faktiskt första gången under resan som kaffe åkte ner i mig. Indiskt kaffe är så äckligt om man inte får bestämma själv, det smakar bara socker, kaffe ska inte innehålla socker!

På flygplatsen köpte Ida och jag en varsin dietcoke, de kostade 60rps (33cl) ! Jag köpte även banantuggumin, fem sticks, för 40rps, vadå överpriser? (Okej inget i svenska pengar men hallå?!)

21 februari, torsdag

Sista dagen i Kerla, som blev stressig från att ha varit lugn. Jag vaknade vid sex, men gick upp vid 6.40. Tog mig en dusch kranen som är bättre än duschen, klädde på mig och packade klart allt. 

Sen gick jag ut och gick, kom inte ut förrän 7.50 mend et var skönt iallafall. Jag hade tänkt att fotografera men min kamera fungerar inte alls längre. 

Efter frukosten la vi oss på stranden men det var så äckligt varmt, så vid 10.30 fick jag tillbaka till det sk. hotellrummet.

12.00 var det lunch och 12.45 skulle vi åka till Trivandrums tågstation. Men vi som beställde lunchen först fick den sist. Den kom 12.45!

Ida skällde ut personalen, då fick de lite fart.

Sen var det bara att slänga i sig sin mushroom masala och ta med chapatin till bilen. Jag hatar att behöva stressa och äta samtidigt, det fungerar inte.

Update

Så nu sitter vi på tåget som tar 17 timmar, nu har det gått fem timmar = DRYGT!

20 februari, onsdag

Vilken dröm jag hade inatt!

Först så skulle vi äta mat, typ i skolan eller nåt. Det fanns indisk och mexikansk. Jag vågade inte ta det jag ville ha som chapatis, utan jag hade tagit ett tortilla bröd som jag ångrade. Då såg jag att Ida och Zanna hade tagit chapatis. Jag fick damp och slängde tallriken  golvet, gjorde det två gånger i drlmmer och även ett glas.

Då kom dr Berg och en annan gubbe, nån lärare tror jag. Då fick jag ännu mer damp och sprang iväg.

Helt plötsligt så träffade jag Rozbe. Vi åkte på nånting för han skulle träna, det kan ha varit en motorcykel. Då sa han att det var roligare att träna när jag var med, han ville att jag skulle fortsätta vara med på hans träningar. (inte för att jag fattar vad jag gjorde, typ satt på motorcykeln). Fast vad var det för träning egentligen?

Vi kom iallafall till en disney park/lekplats med en massa musse och mimmi figurer. Vi gick upp på en dansande mimmi och dansade tango eller nåt. 

Efter ett tag så kom det plan eller rymdskepp. Vi blev splittrade.

Parken blev till antarktis, en massa snö, is och vatten med ett jätte stort berg. Rozbe hamnade på andra sidan av berget. Vi började skrika på varandra.

Då kom ett skepp, ett rymdskepp eller ett plan, och störtade ner i vattnet. Jag trodde att Rozbe var på det och dog och började skrika efter honom.

Men sen så såg vi varandra igen och åkte hem.

Jag kommer till och med ihåg vad jag tänkte i drömmen. Jag funderade hela tiden på om det verligen var Rozbe för jag fick aldrig se ansiktet.

Annat

Nu är det bara tre dagar kvar! Och det är inte direkt jobbiga dagar, förutom idag. Vi ska ha en gruppövning i Trivandrum. 

Övningen är från 2.30 - 5.30, sen ska vi äta avslutningsmiddag i kovalam. Vi ska bjuda lärarna på middagen.

Jag har en budget nu för jag ska växla tillbaka rupies till kronor. 

Jag har köp t två nya tshirtar, en grå paul frank och en mörkblå quicksilver. den gråa ska jag ha, vill ha en fräsch tröja på hemvägen. Fast Magnus och jag kan bytlånas för tshirten är i hans storlek.

Fyfan vad dåligt humör jag är på, inte otrevligt utan mer låg. Gruppövningen tog livet av min hjärna. Stressen går upp till max och pengarna gör mig orolig. Jag är inte pank men jag hatar att slösa.

Det känns som att hjärtat vill sluta så men samtidigt slå 100 fler slag per sekund.

Denna dag mördades även monstret på toaletten. Vapnet var min schampoo + balsam flaska och mördaren (eller den som vi lejde) Mattias.

19 februari, tisdag

FYRA dagar kvar! Och min mage är fucked up.

Fick nyss veta att det är 28 grader ute och klockan är inte ens nio. 

Jag vaknade kvart över sex och fick upp och grejade. Frukost skulle vara åtta men det var visst ändrat till nio, så nu är det tråkigt.

Nu har jag legat i en hyrd solstol sedan 10 imorse. Fast nu efter tre orkade vi inget mer, så vi gick tillbaka till det äckliga rummet, sönder brända. Vi fick två solstolar för 150 rps, en kostar 100rps, så det var ett bra pris, 75rps/st. Under soltiden badade jag 2,5 gånger, alltså doppar mig två gånger, sen vadat. Det är riktigt skönt i vattnet.

Sen så köpte jag två AA batterier till kameran, men den är fortfarande fucked up.

Batterierna kostade 15rps, mindre än 2,5kr. 

Sen så åt Suzi, Ida, Frida och jag lunch hos Carmen och Fatima. Inte direkt bra lunch.... Nåt bröd (skit gott!), två grytor som var som färgat vatten och en röd banan. Vi fick även del apå en liter vatten. 

Jag är den enda som ska äta med de ikväll, de andra ska äta ute och betala själva. Men jag är snål, även om jag har drygt 4000rps kvar. Men eftersom det är jobbigt med restauranger och alltid sånt man kan få gratis så känns det så onödigt.

Jag har även köpt en Paul Frank tshirt itll Magnus. Den kostade 200rps men jag prutade ner den till 150rps. Man ska pryta minst 50%, gärna 75%, för det är turist priser här. Men jag var nöjd, det är ju inga pengar.

Nu ska jag fortsätta läsa "populär musik från Vittula" så jag blir klar idag. Sen ska jag läsa boken Hannah gav mig "Flickan som lekte med elden". 

Ikväll ska Frida, Ida och jag på internet café. Första gången på resan, en timme kostar 40rps, typ 5kr eler nåt. Då ska jag skicka mail .

18 februari, måndag

När jag skulle sova på däck igår så var folk aldrig tystam så jag höll på att få ett utbrott. Jag gick och la mig inne hos Fatima och Carmen istället, fast sömnen var inge vidare.

Fatima flyttade runt mig i sängen, la den stora kudden under mitt huvud istället för handdukarna jag låg på. Hon ställde in fläkten så att jag fick luft på mig och tryckte mig från sidan till att ligga på rygg mitt i ena sängen. (dubbelsängar).

Mitt i natten skulle jag ta handduken över mig, då tog hon den och la den över mig.

Vi vaknade av och till, 5.40 vaknade vi av att Ulf letade efter sin kamera. En stund senare gick jag upp och tog kort på soluppgången. Ytterliggare en stund senare gick jag och Frida till Ulf som satt på en brygga och lyssnade på musik och fotade soluppgångne. Vid 08.00 var solen nästan högst upp.

Någon gång efter tre gick vi i land för att åka till Kovalam. Nu fick jag byta penna igen, alla pennor är slut. 

Bussturen tog 4,5 timmar, men vi stannade och köpte frukt i Kollan och åt middag. Jag blev blåst på min frukt, ett jävla äpple! Först tog jag två äpplen, få sa han 23 rupies, jag hade bara med mig 15rps så jag tog ett, för det ville han ha 16rps, men jag fick det för 15rps. Men hur fum får man bli? 15rps för ett äpple! De andra köpte ter röda bananer för 15 rps. Jag tänkte ju inte på prutning just då...

Väl framme så blev mitt humör ännu sämre. Hotellrummet är skabb, skabb och äckligt. Frida och jag fick skabbhotellet nummer ett. Två hårda sängar (dubbelsängar), kuddar som knappt existerar, grisrosa väggar, en fläkt som inte tar bort värmen, en dusch som jag inte såg först. 

En västerländsk toalett med brunt klock och en mega monster spindel som gäst. Alltså den spindeln var stor!

Hej då!

17 februari, söndag - Rozbes dag

Ja, Rozbe fyller år idag! Skickade ett grattis sms nyss, från Ulfs mobil eftersom min inte funkar här.

Just nu vilar vi på ett hotell. Klockan fem ska vi åka till risbåten och sedan sova på den under natten. 

Imorgon eftermiddag åker vi till Kovalam.

Jag inser att mitt tuggumi missbruk börjar bli lite väl stort. Det är inte "nyttiga" tuggumin heller utan socker tuggumin. Fast jag har köpt orbit (extra) också. Men nu tänker jag inte köpa mer !

Just det, idag köpte jag en cola light, "diet coke". Den smakar mer hemma, men det var gott att dricka något som inte är vatten.

Uppdatering

Nu sitter vi på båten, risbåt som det kallas eftersom man fraktade ris på sånt sätt förr. Vi fick en för låten båtm vi är 16 personer (utan båt personal då), men vi har bara sex sängar. Fast jag och några andra bl.a. lärarna ska sova ute. Det verkar mysigt och det är bara en natt. 

Nyss fick jag svar från Rozbe också, så nu är mitt humör på topp :D 

Kan bara nämna att rummen är j

ätte fina, toaletterna med för det är västerländska toer. Men vattnet i är brunt, antar att det är sjövatten. 

Vi åkte nyss förbi ett mango träd, det skulle vara kul att plocka en.

Nu får det räcka! CIAO

16 februari, lördag

Nu är det "bara" sju dagar kvar! Och mina bläckpennor är slut. 

Just nu väntar vi på bilarna till Chennai, tåget går därifrån efter nio ikväll. Vi har packat färdigt, och jag har hittat både tandborsten och fickkniven som försvann för några dagar sedan.

Tandborsten hittade jag i sidenlakanet i går, har sovit med den på nåt konstigt sätt. Kniven var i min stora ryggsäck, i ett fack som jag bara har plåster i. 

Det känns rätt bra att åka härifrån för då kommer man närmre hemresan. Även om det blir en lång hemresa, eftersom vi måste åka tillbaka till Chennai.

Nu när vi väntar tänkte jag berätta hur vi äter här nere.

Detta är alternativen:

Frukost 08.00: 

Äckligt socker formbröd, som är lika vitt som ett papper, med sylt (som smakar tuttifrutti) och smör. Ris eller couscous i olika former och en curry till. Stekt eller kokt ägg och allt bananer.

Jag kan ju säga at frukosten är den tråkigaste måltiden. 

Ibland får vi dosai, men det är inte världs gott det heller.

Lunch 13.00: 

Ris i någon form, currys, bananer (ibland clementiner/apelsiner). Ibland får vi faktiskt potatis i bitar (gott!) och friterade chips - popadam. Det brukar även finnas en blandning med grönsaker som exempelvis ladyfingers. 

Detta får vi även till middag, som serveras 7.30 (ibland senare, som ex. 10.). Uttråkande måste jag säga. 

Men utifrån detta har jag kommit fram till att potatis är underskattat!

Uppdaterat

Nattåget är väl inte direkt som klass I, men det går faktiskt att sova på. Man har inga speciella hytter som i Europa. Utan det är åtta sängar i en "hytt", fast det är inga dörrar, så folk kan gå igenom.

Tåget var jätte långt, det finns tydligen tåg som är en km långa.

Under dagen besökte vi Indira Gandhis sons, Rajiv, dödsplats. Vi besökte även ett tempel där man fick rida och mata elefanter, fast jag gjorde inget av det. Att se elefanterna fastkedjade, och sedan mot sin vilja bära oss lata människor runt en sten medan en gubbe piskar och drar i dem. Nej, de ska leva i djungeln. 

Sen var vi på ett ställe där de vävde silke, i Kancheepuram, vi fick handla i deras shop. Jag köpte en röd och en grön/blå sjal, mot min etiska riktning.   

Ciao

15 februari, fredag

Nu är maten tråkig, frukosten suger, lunchen samma varje dag och middagen likaså.

Ris, gryta, ris, gryta, vitt socker bröd ; Boring.

Jag försökte äta frukosten imorgon, som bestod av Dosai (rispannkaka) och en gryta som man fått hundra gånger förut. Dosai är inte ens gott, man äter bara för att man måste. Men det tog stopp. 

Eoligare frukter vore en fördel också, inte bara äckliga herr banan. Ibland får vi "apelsin", ser ut som en stor clementin. Och vi har fått äpple en gång och ananas ett par gånger. Men ananasen är sockrad och den får man ont i magen av.

Klockan två idag ska vi redovisa våra miniprojekt.

Sen 7.30 pm är det avslutning som jag skrivit 100 gånger snart. Ikväll kommer en ny grupp från Stockholm hit också, de är visst struliga. 

Imorgon 10.00 drar vi härifrån! Och då är det "bara" sju dagar kvar!

Uppdatering

Jag var inte med på vårt uppträdanden. Men det var kul att titta på. 

Efter tände de en stor eld som vi dansade runt, det var skit kul. En massa små pojkar tog en i hand och sa "Jojjo, jojjo", det är mitt namn här nere.

Efter ett tag så drog en lite äldre kille upp mig på scen. Där dansade jag med en massa pojkar, riktigt kul! Förutom att de drar i en åt varsitt håll.

Vi fick en varsin elefant i avskedspresent också.

Kan även säga att redovisningen gick okej, ingenting att säga, men nu är det gjort.

CIAO!

Nu vill jag hem 

14 februari, torsdag

Alla hjärtans dag, men ingen kärlek. 

Nu börjar den "lediga" tiden, fast dagarna är jobbiga ändå. Mestadels för att man är utmattad.

Vi åkte till en slags ö, vid Pulicat, och badade i Indiska oceanen under dagen. Vattnet var skönt och vågorna stora. 

Pulicat är en fiskeby, den blev mest drabbad av tsunamin i Indien, flera 1000 dog.

Nu känner jag mig sönder grillad och utmattad. 

Imorgon ska vi redovisa våra miniprojekt, på engelska. Och på kvällen är det avskedsceremoni. Sen på lördag tar vi tåget till Kerala.

NIO dagar kvar!!

Gött mos

13 februari, onsdag

Idag har det varit en jobbig dag; magont, svett, trött och hemlängtan som fan.

Det finns egentligen ingenting att berätta, men jag ska skriva varje dag.

På morgonen intervjuade Ida och jag tre högkastiga familjer. De levde på 100 - 300 rupies/dag. På eftermiddagen intervjuade vi två lågkastiga familjer från Shcedule Tribe, de levde på under 50 rupies per dag. De hade inte råd att äta lunch och de åt skogskatt ibland. (fyfan)

Självklart fick jag ont i magen efter lunchen, men idag var det värre än vanligt. Vi tog en tupplur efter lunchen också, fast man blir bara tröttare.

Sist men störst, hemma om TIO dagar!

Wiiiehoo :D

12 februari, tisdag

Idag jobbade vi med miniprojekten, Ida och jag hamnade i samma grupp. Vi undersöker kosten mellan lågkastiga och högkastiga. Vi besökte två lågkastiga under dagen, det gick väl okej. En levde ensam och tyckte inte om mat så det kändes onödigt. Men vi fick iallafall den bra tolken, Peter. 

Hemlängtan har börjat och den blir mer och mer så fort man får tid att fundera. 

Idag fick faktiskt både Ida och jag solbränna, Wohoo!

Jag hade citron i håret mellan nio och 10.30 eller något, för nu ska jag bli blond! Citronerna här är som limefrukter i formen och storleken. De kostar en rupies styck, 16,6 öre.

På kvällen hade Ulf och Mattias samtal med var och en, om betyg och sånt. 

De sa att jag kankse kan få VG i fältstudier B, känns lite uppiggande, fast det botar inte min hemlängtan. De sa också att jag pratar mer nu, och att jag har växt upp eller hur man ska säga.

Igår kväll invigdes även Madonnan

11 februari, måndag - projektarbete

Idag blir det en ganska slapp förmiddag. Vi ska förbereda frågor inför sjukhus besöken i eftermiddag och kolla igenom intervjuerna. 

Efter sjukhus besöken ska jag köpa en massa smycken ; Bindiz, halsband och armband. Man fyller en låda för omkring 240 rupies, vilket är runt 30 - 40kr. Sen så ska jag leta citroner, måste bli blond!

På kvällen vid sju ska vi på bio. Det är en tamilsk film på nästan ter timmar. Ulf sa att det kostar fem rupies att gå, men om man vill ha bättre platser så stiger priserna till ca 20 rupies, vilket inte ens är 4kr. 

Frida och jag är ändå i Uttukkuthai så vi behöver inte stressa.

Nu ska jag sätta mig på taket...

Efter två timmars solande känner man sig helt utslagen. Men jag ser faktiskt brun ut nu, fast jag använt solskyddsfaktor 30 (för barn). Men det är extremt varmt, så jag fattar. Ändå låg jag mellan 10 - 12, detär ju som två på dagen i Sverige, då menar jag högsommar.

Uppdatering

Jag och Frida följde inte med på bio, tur för Zanna och Ida tyckte den sög (konstigt ^^).

Projektarbetet gick bra, vi intervjuade två nunnsystrar på det privata sjukhuset "Julia hospital". De kunde väldigt bra engelska så vi slapp Möglets irriterande röst. Sen intervjuade vi en läkare på ett statligt sjukhus, men han fick inte lämna ut vissa uppgifter och inte heller vara med på kort pga. staten.

Jag köpte även en låda med 6 högar armband, två halsband, två brickor bindizar. Allt blev 217 rupies, lite mindre än 36kr.

Vi åkte allmän buss tillbaka, det var jävligt otäckt. Det var trångt, man stod med ansiktet i andras armhålor, folk glodde. Amanda sa hela tiden att det var några killar som kollade in min röv (som för den delen inte ens syns, hade ju stora shorts) och pratade om den.

10 februari, söndag - projektarbete

Det var meningen att jag skulle sova länge, åtmibstone till 7.30. Men det går inte här, vi blev väckta 06.00 av öronbedövande indisk musik. De har inte slutat spela än och klockan är snart 08.00. 

Det är redan jätte varmt ute, men mitt hår torkar iallafall fort.

Idag ska vi fortsätta med projektarbetena, men på förmiddagen är Frida i Uttukkuthay, så jag ska renskriva intervjuerna m.m.

Jag har tänkt att sitta här på taket ända till lunch, så min hud blir brun, det måste synas att man varit borta. På eftermiddagen ska vi intervjua kvinnor i en by, om deras situation i delstaten.

"Uppdatering"

Intervjuerna gick inte som jag tänkt mig, det var så mycket folk runt omkring, så det gick inte att ställa alla frågor.

Jag vill att faktainledningen ska handla om kvinnans situation i Indien. Frågorna ska vara absurda som ex. våldtänkt i hemmet, tvångsgiftermål, antal kvinnor som dör på vissa sätt i Tamil Nadu. Det skulle även va intressant att veta hur många kvinnor som blir misshandlade till döds av mannen.

På kvällen var det avslutningsceremoni, eller rättare sagt avskedsceremoni för Västeråsarna. De åker imorgon (måndag). Det var rätt drygt och det satt en hel hög med killar från 5 - 25 års åldern som bus visslade hela tiden. Det var så högt så det tjöt som en vind i öronen. Sen så snodde några Hannahs kamera (men nu i efterhand kan jag säga att hon hade den i en hög på rummet).

13 dagar kvar!!!

Ciao Piao

9 februari, lördag - Projektarbete

Idag har det duggat av och till och solen är inte framme. Men det är varmt ändå.

Vi ska jobba med våra projektarbeten idag, imorgon och på måndag. Frida och jag har redigerat vår projektplan och planerat inför dagarna. Vi kom även på att försöka ha en visning/utställning på museet, UNO eller bibblan. 

Vi ska även ha en faktainledning i bildkollaget, om kvinnors situation i Indien.

På lunchen fick jag jätte ont i magen oh blev jätte illamående. Mår fortfarande så, det är väl nu det kommer.

Frida och jag var ute och gick, då blev vi attackade av barn och kvinnor. De målade alla naglar röda och satte en massa blommor i håret på oss. De pillade i håret och ville kamma det men jag vill inte ha deras kamm i mitt. Vi blev förfölja hela vägen tillbaka, kameror är ju för fan farliga. Fast jag hade inte med mig kameran. 

Kvällen spenderades på taket, som vanligt, men det är skönt. Man kan kolla på stjärnfall, eldflugor och bara prata.

8 februari, fredag

Nu skriver jag i efterhand som vanligt, men man orkar inte skriva varje dag.

Igår gjorde vi två gruppuppgifter. På förmiddagen besökte vi ett tempel och intervjuade en kvinna, prästen ville inte prata. Vi hade även våran äckeltolk på förmiddagen, så dagen började dåligt. Innan vi åkte ut så kritiserade han vårt sätt att jobba i gruppen. Han sa att alla borde ha varsitt fråpapper, bok och pennor. Men när vi sa att det var så här vi ville jobba och att hans uppgift bara är att översätta så lyssnade han inte.

På eftermiddagen besökte vi en skola i Katchur (Share & care´s) och en skola i en annan by. Vi hade en annan tolk ( Vivec) men lärarna vi intervjuade kunde hyfsad engelska så han behövde knappt översätta.

På vägen till den andra skolan, som var statlig, så skulle vi självklart cykla på vägen. Min cykel var skitkass  och hade punka, det slutade med att jag blev så sur så jag ställde den vid vägkanten. Precis då, när allt var skit, så trampade jag  i världens koskit, med min flipflops! Ena foten var helt äcklig och det luktade som fan! 

Fredrik fick skjutsa mig till skolan och Mattias tillbaka till cykeln. Under intervjun så kände man verkligen koskits doften, vad jag skämdes!

På vägen tillbaka till cykeln så fick jag foten i en koskit igen, alltså två koskitar på en timme. Mitt humör var på väg ner till lägsta nivån, även med tanke på pakethållarna som skar sönder röven på mig och alla gropar i marken som gjorde så ont att mina tårar var på väg. 

När vi kom tillbaka så träffade jag den äckliga tolken. Han frågade hur det hade gått när inte han var med, sen började han kritisera mig,

Du borde visa mer intresse för gruppen

Du borde ha humör

Då sa jag

"Men du vet väl inte hur jag är, du har ju inte ens vart med nu!"

Jag blev så jävla sur så jag var tvungen att gå därifrån, ville bara skrika rakt ut.

På kvällen hade vi föreläsning, vet inte vad det handlade om men.. Sen vid 10 - 10.30 fick vi igenom gruppövningarna, om vad vi fått fram och vad som var oväntat m.m.

7 februari, torsdag - Projektarbete

Idag har vi följt med Västerås gruppen till ett vattenfall, det var iallafall vad de kallade det. Det var ett tempel med en pool som det rann vatten ifrån genom ett litet rör. Det var inte intressant direkt.

Vi åt lunch där och lärarna badade, Dan slängde i Hård i poolen.

Efter det ålte vi till det andra tempel fallet, det som var mindre. Men det var fan inte mindre, det var ju ett vattenfall! Vid det templet fanns det mycket djur och apor och många tiggare som var skit jobbiga. 

Innan vattenfalls besöken besökte vi ett tempel och ett healing hospital där Frida och jag gjorde lite av projektarbetet.

Vi kom även fram till att vi ska göra ett bildcollage i med text istället för en intervjufilm. Det låter bättre4 och man slipper höra röster.

6 februari, onsdag

Vi sitter på taket och det är redan väldigt mörkt, man ser knappt något och klockan är 6.30 pm. Idag var första dagen i Katchur, av 10 dagar. Vi träffade Steven och våra tre tolkar. Dagen gick ut på gruppövningar. Fredrik, Ida och jag var en grupp med rektor Dan som övervakare, med tolken Mawglim. Vi skulle intervjua en lågklass och en högklass familj, men innan gick vi runt i byarna, en gång med Ulf och sen med tolken.

Våran tolk var så irriterande, han lyssnade bara på Fredrik och aldrig på mig eller Ida. När vi sa någonting så fattade han inte, men när Fredrik sa precis samma sak då fattade han! Diskriminering av kvinnor?!

Det komiska var att han pratade om hur männen är mot kvinnor i Indien, men han är precis som han säger att de är. 

I slutet av dagen reflekterade vi och pratade om vår äckeltolk.

5 februari, tisdag

Idag var det sista dagen i Chennai för tillfället. Vi var vid ett tempel, St. Thomas church och på världens näst längsta strand som är runt sju mil lång. 

På vägen tillbaka så skulle vår förare göra en U-sväng, han tvärnitade så att en mopedist körde in i bakänden. Mopeden fick en buckla där fram och föraren till bussen och mopeden fick följa med trafikvakten in till vägkanten. Där hade en en lång och högljudd diskussion. Vår förare skulle få betala 200 000 rupies för att lösa ut sin bil igen, vilket är ca 40 000kr, men de löste det genom skäll. 

Innan alla händelser så spenderades förmiddagen på shoppingmallet "spencer plaza". Jag köpte en Ganesha  och en Buddha träfigur. Ganeshan var väldigt ful, som annars är finast av alla, men det var ett måste. Sen inhandlades även rostade masala kikärtor (som jag nu tre veckor senare smakat på, det smakar kantarell).

Senare på dagen åkte vi till Katchur, då körde vår förare på en cyklist också. Inte nog med det så var han på väg att köra över en massa djur.

4 februari, måndag

Första dagen i Chennai och Frida och jag försov oss. Det började med att Frida väckte mig nio och vi skyndade oss och sprang ner till frukosten som var 9.30. Men när vi kom ner till entrén så såg vi att klockan var 8.30. Vi gick tillbaka och vilade en stund, men vi råkade somna och vaknade 9.50. Men ingen fara, det var några fler som försov sig.

Under dagen så kollade vi oss omkring och åkte ritchka, otäckt! Vi var även hos Lily(?) och åt.

Indien - 2 - 3februari (lördag - söndag)

Vägen till Indien är lång. Först åkte vi tåg till Göteborg, satt på centralen i ca fyra timmar, sedan åkte vi flygbuss till landvetter. Där skulle vi tillbringa natten, för att sedan ta planet till Frankfurt. Vi var på landvetter mellan 23.30 - 07.00, rätt drygt eftersom det inte gick att sova. För att fördriva tid fick ipoden göra sitt, körde rally med väskvagnarna och sprang i motsatt rulltrappa.

Sen var det morgon och vi tog flyget till Frankfurt, jag förlorade inga saker. Fast öronont! Flygsäkerhetsreglerna börjar bli en aningens överdrivna. Ida och jag pratade och skämtade om kapning och det fick man visst inte, folk kunde tro att man var kapare. 

På Frankfurt väntade vi inte särskilt länge, det tog ett tag att komma till rätt gate. Det kändes att man kommit till den indiska avdelningen, det var extremt varmt där.

Flygresan till Chennai tog ca nio timmar. Man fick lunch och middag, det fanns vegetariska alternativ, maten var god för att vara flygplansmat. Och maten innehöll ris, konstigt va?

På planet till frankfurt fick vi en macka med ost och smör, en paprika bit och två pyttesmå salladsblad. Jag torkade bort smöret så gott det gick, men mackan var ingen höjdare. 

På båda flygen satt jag bredvid Ida, men under den långa så satt en fet italienare på min sida och en indier på Idas. De hade nåt äckligt gemensamt, de petade i näsan hela tiden. Det var inte diskret heller utan hela jävla fingret var uppkört!

Vi sov och halvsov i princip hela resan. 

Väl framme i Chennai så var det väldigt mycket folk och trafik. Man kände sig som en kändis på röda mattan när man gick ut.

Kan även säga att det var väldigt skönt att sova i en säng!