Om sprutor är skönt, hur gick då intervjun?

I går, 29 januari, vaccinerade vi oss för sista gången innan resan. Två små sprutor, som många tycker är otäckt, men lika många tycker nog att det är helt okej. Men när jag satt där så kom jag faktiskt fram till att är det något som ger en lugn och ro så är det sprutor. Man sitter bara still och väntar, sedan sprutar någon in en massa vaccin i armen på en, man behöver inte göra nånting.

Så varför inte ta en spruta efter en stressig dag?

Även om inte sprutan gör ont så får man iallafall världens träningsvärk i armarna efteråt. Det går knappt att röra de, så hur går det då att skriva en uppsats när man inte kan använda armarna? 

Jo, det känns ju, men genom detta så kom jag fram till att jag måste lära mig att skriva med fötterna. Så himla praktiskt! Man kan ju göra en massa saker samtidigt, till exempel måla med händerna och skriva med fötterna!

Efter vaccinationen var det dags för den stora intervjun. Äntligen har det hänt lite!

Vi träffade mrs I på världens mysigaste café i våran "stora" stad. Vi pratade lite om allt möjligt först men sedan drog vi igång. 

Det känns som att vi fick ut mycket av intervjun och det får oss även att ändra området till ett mer specifikt område. 

Vi fick även ett häfte med bra källor och bra fakta. 

Så nu kanske vi kommer någon vart, tack!

Ciao